Fuck fuck fakta

Det finns två saker som jag gör ganska ofta som jag alltid, nästan helt utan undantag, tycker om att göra. Det första är att sova och det andra är att träna. Att väl ta sig dit är alltid, nästan helt utan undantag, skitjobbigt.

 

Jag sitter i soffan nu och har varit på väg till sängen i snart en timma men kommer inte över den där tröskeln. Det tar emot något så djävulskt att borsta tänderna och tvätta sig och sen krypa ner i den där kalla sängen och sen tar det ju en stund innan en somnar... Sen är det urskönt. Samma med träningen. I torsdags så höll jag nästan på att börja gråta när jag var på väg till gymet. På ricko. Jag fick använda extremt mycket viljekraft för att inte vända hem. Men jag tog mig dit och cirka två minuter in i passet är jag glad och efter en halvtimma är jag lycklig. Det är ju fan att jag ska behöva utkämpa de här inre striderna varenda jäkla dag. 

 

Nu ska jag berätta något men då måste alla som läser detta säga peppar peppar och knacka i bordet. LOVA. För jag är skitskraj att jinxa genom att prata om det. I alla fall. Så här är det. Jag har i nästan femton års tid haft återkommande mardrömmar om att det är spindlar i min säng. Ibland har jag drömt detta ett par nätter i veckan, ibland har det gått ett par månader utan att jag drömt om en enda spindel och ibland har spindlarna kommit flera gånger varje natt. Läskigheten har varierat från "fullständig skräck och panik och inte våga sova mer den natten" till "förhöjd puls, kolla under täcket att spindeln inte är där och sen somna om". Jag har skrämt slag på ett flertal snubbar som jag sovit bredvid när jag genomsvettig och i panik spungit upp mitt i natten och gallskrikit.

Jag har försökt analysera denna dröm på SÅ många sätt. Jag har pratat med psykolog om den, jag har läst otal drömlexikon, jag har i drömmen försökt fejsa spindlarna och fråga vad de vill, jag har preparerat sängen med magiska kristaller. Inget har fungerat. Förr än nu! Tidigt i höstas träffade jag en kvinna som heter Sara och som jobbar som medium. Jag träffade henne i ett försök att komma till rätta med mina mardrömmar och döm om min förvåning: jag har inte drömt om en enda spindel sen dess. Hon kirrade det! Jag vet inte hur hon gjorde och ärligt talat bryr jag mig inte om det heller. Jag är bara evigt tacksam.

 

Så, nu knackar vi alla i bordet ett par gånger. Och hoppas att jag får fortsätta att inte drömma spindeldrömmar.