Fuck fuck fakta

Jag är en hästtjej. En allergisk sådan. Denna helgen har jag varit och provjobbat på en gård som jobbar med tjejer som mår dåligt OCH med hästar. Jag älskade jobbet. Min näsa älskade inte stallet. Nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt. Ska jag jobba på ett jobb jag är allergisk emot? Kanske måste jag det för att jag mår så himla bra i själen av att vara där? Jag börjar gråta varje gång jag försöker tänka tanken att INTE jobba där. Och så börjar jag gråta när jag tänker på hur himla pissigt det är att jag blivit allergisk. Jag som är en människa som gillar djur. Det är orättvist, men livet är ju inte rättvist, det vet alla. Men det hade varit gött med lite flyt nån gång i alla fall... (Hej pessimist)

Idag pratade vi om känskor i vår barngrupp. Barnen fick rabbla upp alla känslor de kunde komma på. När de inte kunde komma på fler skulle alla bestämma sig för två av de känslor vi sagt som bäst stämde in på hur vi oftast känner oss. Jag ville välja tom och ledsen. Jag valde glad och längtande. Jag ljög för barnen. Men jag ljuger inte för er, mina kära fem bloggläsare.

Jag tycker livet är rätt pissigt asså. I lördags sa min mamma att Snart vänder det Lina. Jag hoppas verkligen verkligen att hon har rätt.