Fuck fuck fakta

Nu är jag på jobbet. Klockan är strax efter tolv. På natten. Eller natt och natt, sen kväll. Vad man så önskar. I alla fall. För typ en och en halv timme sen skulle jag lämna kontoret för att gå till en av mina klienter. Jag reser mig upp, som vanligt, går ut i korridoren och plockar upp nyckeln ur fickan för att låsa kontorsdörren. Men oj då, jag har bara några andra nycklar i fickan, kontorsnyckeln ligger kvar på skrivbordet, jag ser den genom glasdörren. Jag tar tag i handtaget för att gå in på kontoret igen, men oj, vad har hänt? Dörren har låst sig! Ett mirakel! Den har låst sig utan nyckel! Men oj, vad gör jag nu? Jag har ingen nyckel, ingen telefon. Men jag har en dator! I allrummet! Och jag har en klient som har en mobil jag får låna. En vild och snårig jakt tar vid. Vem ska jag ringa? Vem kan hjälpa mig nu? Varför svarar ingen? Vad heter alla i efternamn? Så tillslut är det vårt älskade Facebook som löser problemet. Faktiskt. En gammal kollega loggar in, jag skriker: Hjälp! (alltså inte på riktigt, jag skrev det till honom) Och han bah: Jag kommer! Och sen kom han en stund senare och låste upp och nu är allt som det ska igen och jag sitter på kontoret och skriver detta. Lite skärrad ännu. Hade ingen kunnat komma hit och öppna till mig hade jag fått tillbringa natten i ett på boendet gemensamt vardagsrum, i en sunkig soffa, utan toalett, utan att fått borsta mina tänder, utan ens en liten filt att dra över mig. Dessutom hade säkerligen en och annan klient kommit ut och tittat på mig ibland. Undrat vad jag gjorde där. Myz.