Fuck fuck fakta

Mormor! Jag saknar min mormor. Hon dog förra hösten. Min mormor var den varmaste och härligaste människa man kan tänka sig. Och rolig! In i det allra sista när hon låg på sin säng med amputerat ben och kallbrand i det andra och vägde 20 kilo och hade så ont att hon ibland bara yrade så kunde hon ändå skoja med oss och hennes nyfikenhet tog aldrig slut, hon ville alltid veta hur vi mådde och vad som hände i våra liv, hur hennes barnbarnsbarn mådde och vad de gjorde. Jag minns så himla väl en av de sista gångerna jag träffade henne. Jag satt vid hennes säng och berättade om min systerson och hur han hade fastnat med ena benet mellan ledstången och väggen och hur jag och pappa hade fått skruva loss ungen. Hon låg med slutna ögon och flämtade, sen pep hon fram: Du får inte berätta så roliga saker för jag orkar inte skratta. Älskade älskade lilla människa, du är så saknad!
För ett par veckor sen föddes mormors elfte barnbarnsbarn, den första flickan! Hon heter Kajsa, efter mormor.